Mötet i onsdags
För första mötet, samtalet, eller vad man nu kallar det. Jag ska utredas. Är jag bipolär? Borderline? Har jag ADD? Har jag PTSD? Eller är det en kombination, gud förbjude, av dem alla.. Det ska bli väldigt skönt att få veta, även om det också kommer att innebära en sorg/chock.
Nu var det bara ett möte om min fortsatta sjukskrivning, men vi hann prata en hel del också. Asperger? Det är ju tydligen inte riktig samma symtom på killar som tjejer, och alla med Asperger är tydligen rätt olika, med några grundläggande symtom. Här hittade jag en sida som verkligen förklarar MIG! Tårar och leenden och ahaupplevelser i ett.
Vid mötet innan sommaren så var min psykiatriker på det klara med att en diagnos har jag, vi ska bara se vilken och eventuellt någon mer. Det vara bara så skönt att sitta där, med en människa mitt emot mig, som utan fördomar eller kritik, bara förstod. DEN känslan...
Att hela tiden känna sig utanför/udda/missförstådd och konstig ÄR väldigt jobbigt. Och jag är snart 45 år, så jag har känt så ett tag kan man säga. Enligt henne så har ju detta funnits hela mitt liv, det är bara sorgligt att ingen tagit mig på allvar tidigare. Ja det kan man säga svarade jag, det känns för jävligt eftersom jag började hos psykolog redan när jag var 9 år. Jag bad om utredning första gången när jag var 19 år. Men ingen tog mig på allvar. Det fanns inte heller tid, eller pengar, de mest akut sjuka får hjälp först. Givetvis, det förstår jag, men jag önskar att det funnits tid och pengar tidigare för mig med. För andra med mig. Idag finns det specialister i ämnet, kliniker och mottagningar, mediciner och terapier, för just detta. Neuropsykiatriska diagnoser/sjukdomar.
Just nu är jag väldigt trött. Jag umgås inte med någon, mer än min hund, det är vad jag orkar. Höra människor prata är jobbigt och ännu värre om de frågar något. Jag orkar inte höra. Det är samtidigt befriande, men ensamt. Jag önskar ibland att jag kunde tycka om umgänge, men det gör jag inte. Men det kanske kommer tillbaka..
Fortsättning följer...
Jag och min prins.