idailsk

Och det känns något så vansinnigt bra. Även om jag har biverkningar av Venlafaxin fortfarande, stötarna i huvudet, men de börjar avta, mer och mer. Jag är ju samtidigt sjuk, väldigt trött, hostar och har ett inre krig i mina bihålor samt huvudvärk. 

Jag har fått så mycket boost av människor sista tiden, men även tidigare. Att man säger så om mig gör att ögonbrynen höjs. Menar de mig? Varför det? Jag är ju bara jag, tycker jag.

Men det väcks också en avundsjuka bland människor. Sorgligt nog, men så är det. Och det kan jag vara utan. De som vill ha mig i sitt liv har det, de andra kan vänligen vända och gå vidare. Jag har haft min tid av uppoffrande och naivt utnyttjande. Jag vill inte vara där längre och har sagt tack och hej, ett inre farväl.

Nu är det min tid.