idailsk

Jag är av naturen, JÄTTENERVÖS, när telefonen ringer och det är en myndighet. Lärde mig tidigt att de var farliga. Mamma skakade i hela kroppen när telefonen ringde och någon handläggare ville ha fattt i henne. Hon smög i lägenheten när kronofogden ringde på dörren och hennes nyfikna dotter, sex år gammal, ställde sig framför dörren och tittade. 

 

Farbröderna tittade in i brevinkastet (ett sånt där som satt lite högre upp och kunde vikas inåt så man såg in i hemmet) och frågade "Är din mamma hemma?" varpå jag nickade och pekade in mot köket. Där en väldigt rädd, arg och nervös mamma stod med min nyfödda lillebror på armen.

 

 

Flera gånger var det på detta sätt och det satte sina spår. Ringer det på dörren och jag inte vet innan vem som kommer, så hoppar jag högt, smyger i lägenheten och vill inte öppna. Ofta öppnar jag inte heller. Men nu, här "på landet", känner jag mig säkrare och öppnar oftare. 

 

Samtalet från försäkringskassan, Agneta, gick bra. Jag blir som sagt alltid nervös, men oftast så går det ju bra och de är snälla och trevliga. Det är nog ingen som visat sig vara motsatsen faktiskt. Men jag är fortfarande väldigt nervös av detta ljud. Usch.