idailsk

Män, dessa ljuvliga varelser som vi älskar att hata. Är en kvinna någonsin nöjd med sin man? Ännu bättre, är det meningen att hon ska vara det? Och hur är man när man är nöjd med sin man? Vad händer då? Ett antiklimax eller är man faktiskt nöjd rent av.

"Han ser mig inte" - Men visade dig då!

"Han hjälper ALDRIG till" - Men SÄG det då!

"Han vill aldrig ha sex" - Lös det, fråga vad problemet är, men LÖS det tillsammans!

"Jag vet inte om jag vill ha honom, men han duger så länge! - Ja, om han är okej med det. Men NEJ om han är kär i dig, för då är du bara jävligt elak

"Han vill inte ta i mig längre" - Fråga vad det är och LÖS det! Ta hjälp! 

"Det fungerar inte längre, vi har försökt med ALLT" - Gör slut om ni ändå inte vill ha varandra längre. Svårare än så är det inte. 

Jag tycker män är alldeles underbara, känsliga och starka varelser. De retar gallfeber på mig så jag ibland undrar vad fan de gör på denna planet, men lika glad kan jag sedan bli av deras existens.

Det finns inga som sårat mig så djupt som män har. Familjemedlemmar, pojkvänner, de som man trodde var pojkvänner med det var visst inte så, de som var gifta och man trodde att de skulle lämna sin fru för en (eller hur – plats för skratt), han som var gift men glömde bort att berätta det, vännen som försvann, brodern som man ville strypa, brodern som försvann, kompisens pojkvän som tafsade när ingen såg, han som tafsade när alla såg, han som var snäll och sedan våldtog, han som var vän och sedan våldtog, han som man ville skulle finnas där men som aldrig gjorde det, barnets far som mycket väl vet vad ordet frånvaro betyder. Och så vidare.

Det finns också många män som gjort mig lycklig som ingen annan har. Familjemedlemmen som var på min sida, pojkvännen som visade sig vara den bästa jag någonsin haft, vännen som alltid fanns där, vännen som plockade upp spillrorna efter en när man hade gjort slut med en (av de alla) som var mer än lovligt dum i huvudet, brodern som alltid fanns där, kompisens pojkvän som ställde upp i vått och torrt, en far som med sina sidor och erfarenheter - trots allt fanns när livet totalt rasade samman (varje gång för det var ju inte bara en gång), barnets far som gav mig denna pärla till son. Och så vidare.

Ja, det finns ju varianter. Vad är då en man? Är det grottmänniskan som drar hem oss i håret, sliter upp skynket så härligheten ramlar ut, sätter på oss så vi studsar mellan väggarna och raskt går därifrån och äter när han är klar. Själva ligger vi där och undrar vad som hände? Eller är det mysmannen som kommer med kärleksförklaringar utanför ditt fönster mitt i natten, sjunger en serenad som hyllning till dig som kvinna och darrar med rösten för att han blir så rörd? Är det nörden som sitter vid en dator, eller med näsan i en bok, hela dagarna som inte ens har vett nog att sätta på dig så du studsar mellan väggarna och sedan skälver av behag? Finns många fler varianter.

Lång mörk och bredaxlad, kort mörk och bredaxlad, med hår på bröstet, utan hår på bröstet, tatuerad, inte tatuerad, långt hår, inget hår, blond, brun, blå, grön, kort, tjock, muskulös, smal och mager, fast rumpa, ingen rumpa, blå ögon, bruna ögon, stora kraftiga händer, små finlemmade händer, hård sexig och tyst. Trevlig, rar, snäll, trogen, humoristisk, intelligent, artig, väluppfostrad, duktig på att laga mat, laga bilen, laga hemmet, laga mig och laga vårt förhållande, sätta på mig så jag studsar mellan väggarna och når klimax, gång efter gång, står på min sida i allt (trots att jag är kvinna och ändrar mig var femte sekund), vara underbar mot mina föräldrar och han ska helst inte ha några föräldrar (de gör sig bäst som döda), har han barn så ska dom vara perfekta: tysta och lugna men helst inga barn alls, men han ska älska mina givetvis, han ska älska djur eller vad det nu är jag älskar, han ska inte dricka mycket, inte röka eller snusa (själv kan jag smygröka, men jag är ju kvinna och ändrar mig var femte minut), han ska vara vältränad och ha ett sexpack (jag är småfet och min träning består mest av att gå till bilen eller skithuset), han ska inte spela tv spel men jag ska titta på mina romantiska filmer och sucka – han ska gärna sitta med mig då och bara lyssna och förstå, han ska ABSOLUT INTE gilla sport (men han ska vara vältränad) för det betyder tv – gutturala ljud – vidriga jobbiga manliga vänner – öl – och en kåt ölstinkande man framåt natten som vill knulla – när jag vill ha ömhet (för jag är säkert ledsen eller har pms), han ska också älska min fluffiga kurviga kropp som börjar säcka och säga ”Men älskling, jag tycker din kropp är alldeles underbar och vacker” och se på mig med en blick som betyder ”Du ÄR verkligen vackrast i världen”, trots att jag är lönnfet och otränad, han ska också ta ut soporna jämt – jag menar jag gör ju allt annat hemma (lögn!), han ska också acceptera att jag vill vara ensam eller med mina vänner – när jag helst vill, han får givetvis inte det utan vidare utan det ska diskuteras först – gärna i flera dagar tills han kanske ger upp och stannar hemma med mig som vill se en romantisk film. Och så vidare.

För vem vill ha en självständig härlig man som kan ta hand om sig själv, vara lycklig och ge och ta i en relation, acceptera mig som jag är (jag accepterar givetvis han som han är osv), träna lagom, synda ibland, umgås i panik med familjen runt högtider, umgås med mig nattetid – kramar eller sätter på mig så jag studsar mellan väggarna - eller bara lite husfridsknulla, mysa, bråka, ha make up sex med, som tar hand om mig som jag tar hand om honom, har barn som jag tycker om med tiden eller direkt – det vet man aldrig, ha tråkigt med (ja det ingår faktiskt), som tillåter att man är ful ibland (klockan sju en söndagsmorgon) jag tillåter ju att han är det ibland.

En man som faller för mig, så som jag för honom och tillsammans skapar vi lite magi och helvete tillsammans.

 

Inte är det lätt att vara man inte….

Om inte jag får bestämma då såklart ;-)