Promenad och insikt
Har för en stund sedan kommit hem från promenaden, vi vaknade sent idag, hunden och jag. Men ack så skönt det var att få sova.
Jag mötte en gammal klasskamrat och det gav insikter och hopp, det kändes så skönt att en människa bara förstod. Utan att man behöver vare sig skämmas eller förklara in i detalj varför man inte mår bra. Hon vet nämligen exakt hur det känns. Sorgligt nog, men bra för mig, för oss. Att kunna känna gemenskap och tillit i detta är oerhört viktigt.
Snart ska jag på utredning och detta är en befrielse för mig.. Bipolär? Adhd? Utbränd? Alltihopa? Vi får se. Vad det än blir så blir jag lättad. Som ett nytt liv börjar...