Just det, jag har fått sparken
Kanske det bästa som hänt mig? Först var jag bedrövad och tänkte "Nej!". Och ju mer chefen pratade på, ju mer förstod jag hur lite detta hade med mig att göra. Jag blev ju trost allt sjuk av detta jobb.
Så här är jag, i Gryt, långt ifrån stadsliv, tv och andra ljud. Njuter och mår bra. Tänker förhållande vis lite på framtiden. Men har stunder av både stress och ångest, vilket är väldigt jobbigt. Smärtan i kroppen är brutal så fort jag rört på mig.
Men jag fortsätter, promenera och njuta av naturen, sen får det göra hur ont det vill. Det läker min själ att få vara ute...