idailsk

Detta är läkning för mig.. Att fotografera och försvinna ett par timmar i redigering hemma. När jag håller på, försvinner tid och rum ett tag, alla bekymmer är som bortblåsta (bokstavligen ibland eftersom det kan tokblåsa här) och jag mår bra. Ingen smärta i kroppen, ingen smärta i själen. Livet är gott. Det kan ju vara ett tecken på att man ska hålla på med detta.. Det som ger en frid och som är ens passion. En person sa en gång, för många år sedan när jag startat en fotosida, "Det där kan du hålla på med som en hobby". Tonfallet sa att detta var absolut inget jag kunde göra karriär med.. Så ledsen jag blev. Men jag var före min tid, detta med konstnärligt fotograferande. Det var udda, märkligt och inget man gjorde tavlor av. Men jag var duktig, bilderna var jättefina. 

Idag får jag konstant höra av andra att jag är en fantastiskt duktig fotograf. Även från den som nämnde detta för mig. Tänk om jag hade fått uppmuntran då och lagt krut på detta. Men, allt har sin mening. Även detta.